Min senaste bok som är faktabaserad och har titeln "Hälsan är viktigast - vår hälsa från ett biologiskt och humanistiskt perspektiv" finns nu på Adlibris och Bokus och snart även som e-bok
Vi människor, liksom alla levande varelser på jorden är utvecklade av, med och i naturen och är avhängiga av vissa grundläggande parametrar och fysiologiska funktioner för att kunna förbli friska och fungera optimalt. Avsaknad av vissa grundläggande parametrar som levande varelser behöver, som har skapats och införts i vår moderna omvärld, sätter oss som biologiska varelser ur spel och belastar våra biologiska funktioner, som sedan ofta leder till obalanser och sjukdom.
Även många av den moderna naturvetenskapens metoder, som tillämpas inom sjukvården för att åtgärda obalanser och sjukdom, förbiser viktiga biologiska system och parametrar. Därför utvecklas det fler och fler avancerade läkemedel och komplicerade undersöknings- och behandlingsmetoder, istället för att skapa grundläggande biologiskt anpassade levnadsförhållanden för levande varelser, inklusive oss människor.
Epigenetik betyder "kontroll över generna" och är läran om hur vår genaktivitet styrs och regleras. Det är bevisat att regleringen av våra gener styrs av signaler från vår miljö. Eftersom våra gener styrs och regleras utifrån epigenetiska principer som avspegalar vår yttre och inre miljö, är det viktigt att tänka på hur vi mår i olika miljöer, varför vi mår på det viset och om så behövs åtgärda detta.
Humanistiska värderingar är viktiga för att kunna tänka sig in i andra levande varelsers situation och mående. Just mer humanistiska värderingar och mer inkluderande tankesätt behövs för att kunna skapa bättre naturlig balans och ett mer välmående liv för oss människor och för alla levande varelser på jorden.
Min spänningsroman "Vilda nätter heta dagar" finns att köpa på Adlibris och Bokus och finns även som e-bok
Efter en plötslig skilsmässa återvänder Alexandra till Cypern för att begrunda den hemska händelse som utspelade sig tjugofem år tidigare och som sedan dess har format hennes liv. Med på resan är även hennes dåvaranade bästis Anne som efter den tragiska händelsen hållit sig undan från Alexandra. Även Alexandras kusin Lena som är Annes arbetskamrat följer med på resan.
Människor från det förflutna träder oväntat fram och nya bekantskaper görs. Den tragiska händelsen ett kvartssekel tillbaka nystas långsamt upp, med konsekvenser som leder Annes liv i en helt ny bana och som även leder till stora förändringar i Alexandras liv.
Min spänningsroman "Den förra sommaren" finns att köpa på Adlibris och Bokus och finns även som e-bok
Christina träffar den mörkhårige Magnus via en dating-sajt. Från att i början ha varit mer tveksam känner Christina hur hon mer och mer dras till den hemlighetsfulla Magnus. Hon anar att han döljer något för henne och nu vill hon tränga djupt ner i hans kärna. När hon märker att Magnus långsamt börjar dra sig undan henne, börjar hon desperat kämpa för att hålla honom kvar. Christina dras mer och mer mot sitt mörka öde och Magnus får hela hennes liv att vändas upp och ner.
I denna spänningsroman skildras Magnus och Christinas först lyckliga men sedan alltmer kaotiska förhållande genom två parallella berättelser. Kronologiskt tar den andra berättelsen vid där den första tar slut.
Min novellsamling "En natt i April" innehåller nio noveller från skilda tidsepoker och miljöer
Människor. Miljöer. Möten. Mänskliga händelser och öden. Livet är outgrundligt och oförutsägbart. Med snabba vändningar och oåterkalleliga beslut. Ibland känns det som om ödet bär oss...
Min novellsamling kostar 150 kr plus frakt. Kan köpas genom att kontakta mig på förstasidan.
Why do we set the world on fire
Why can´t we live in peace
This is not what people desire
Why have we to accept this
Every living thing on Earth
Wants to be alive
Everyone who lives and breathes
Wants to live and thrive
So hear this, “big men”, who decides
We want to be alive
If you want war, then go yourself
We want to live and thrive
So many people lost their lives
Too many, just in vain
So many people hurt and killed
So many left in pain
So hear this, “big men”, who decides
We want to be alive
Don´t sit somewhere safe and hide
Go yourself and die
We don´t want to live in war
We don´t accept this
This violence has gone too far
We want to live in peace
© Andrea Kontros
Dikterna på denna sida kommer från min diktsamling
"Moln av drömmar"
Många av dikterna är även tonsatta av mig
Min diktsamling kostar 150 kr plus frakt. Kan köpas genom att kontakta mig på förstasidan.
© Andrea Kontros
Minnet av känslan
Minnet av känslan
Att vara dig nära
Stormar genom mina sinnen ibland
Stunder av längtan
Efter dig min kära
Får mitt hjärta att stå i brand
Tider av lycka
Minnen av ljuva stunder
Fläktar och flyger förbi
Mitt hjärta hänrycka
Låt detta ljuva under
Bli i mitt hjärta resten av mitt liv...
© Andrea Kontros
Feelings in my mind
Feelings in my mind
Feelings I must hide
Feelings that comes to me but I must push aside
Feelings not allowed
Feelings I never show
Feelings that i my heart grow
Ever since I knew you
I have feelings to you
Feelings of a special kind
Wherever I´m going
Whatever I´m doing
You are allways in my mind
And if you knew how much I love you
If you know how much I do
In my heart I belong to you
Feelings in my mind
Feelings I must hide
Feelings that comes to me but I must push aside
Feelings that thrills me
Felings that kills me
Feelings breaking through
Feelings I have for you
There must be a reason
Why I love you every seson
Why I think of you every single day
And when I am lonely
I think about you only
I feel restless when you are away
And if you knew how much I love you
If you knew how much I do
In my heart I belong to you
Feelings in my mind
Feelings I must hide
Feelings that comes to me but I must put aside
Feelings that thrills me
Feelings that kills me
Feelings breaking through
Feelings I have for you
© Andrea Kontros
Kärlek är som vinden
Kärlek är som vinden
Den flyger sin kos
Du kan inte fånga in den
Likt doften från en ros
Kärlek är som havet
oändlig och blå
Den är själva navet
I vårt liv vartän vi gå
Kärlek är som vinden
Den slår dig ned
Den är som havets vågor
Som spolar dig med
Vinden är som havet
Den virvlar och far
Allt i dess väg
Den hejdlöst tar
Vinden är som ödet, den för dig bort
Mot okänd mark, mot okänd ort
Och vart jag än går eller slår mig ned
Vill jag att kärleken ska följa med...
© Andrea Kontros
Det vackraste som finns
Det vackraste som finns
Är blommor som blommar
Det vackraste jag minns
Är vi, ja du och jag
Det vackraste som finns
Är hav, äng och sommar
Det vackraste jag minns
Är du och jag varje dag
Det vackraste som finns
Är bergens branta klippor
Det vackraste jag minns
Är när hand i hand vi gå
Det vackraste som finns
Är skogens ris och sippor
Det är detta som jag minns
Och det ska alltid vara så...
© Andrea Kontros
Tiden
Tiden rinner
Tiden går
Tiden försvinner
Men tiden består
I våra minnen
Finns den kvar
Den formar våra sinnen
Under alla våra da´r
Tiden den mäktiga som formar allt
Tiden den oändliga som finns överallt
Den gör så allting växer, den gör så allting dör
Den låter livet frodas, sedan den sakta allt förgör
Den tränger in i märgen
Den bleker färgen
Den vittrar tegel
Den sliter segel
Vi alla följer tiden
Vi är alla i den
Från den kan vi ej fly
Den finns på jord, i hav, i sky
Och utanför våra gränser
Långt bortom alla stjärnor som glänser
Tiden kommer mot oss
Tiden går från oss
Tiden håller oss i sitt grepp
Tiden är för alla ett begrepp
Den grånar hår
Den läker sår
Den tar bort kraft
Som vi en gång haft
Vi kan inte fly den
Vi får inte sky den
Vi måste leva med den
Och vara förtroliga med den
Vi vet att den finns och vi lider
För den tar från oss allt i alla tider
Sakta men säkert låter den allt förgå
Det är livets gång, det måste vi förstå
© Andrea Kontros
Noveller
Ädelosten Novell skriven av Andrea Kontros 2024-04-04
”Faan!”, utropade han ilsket medan han slängde igen kylskåpsdörren och rev sig över den kala hjässan. Den rörelsen satt i, fast håret hade försvunnit.
Hon tittade skrämt upp från skärmen där fingrets blodröda lösnagel stelnat till i ett nedtryck. Den återhållna irritationen darrade under hennes avmätta ansiktsuttryck medan hon satte sina gråblå ögon i honom.
”Osten! Var faan har du satt osten!” Hans röst var hög och hes av vrede. Han stod fortfarande bredvid den kromfärgade kylskåpsdörren, den dyra modellen som hon tvunget ville ha, nu röd i ansiktet av ilska. Händerna hängde ner med knutna nävar som darrade.
”Måste du skrika så för ingenting! Osten står framför näsan på dig i kylen”, svarade hon kyligt med det speciella uttalet av varje ord. Uttalet som hon så febrilt kämpade för att få bort men som satt fastetsad i hennes tunga.
Han svarade inget, men öppnade återigen kylskåpet. Tog ett kliv, ställde sig framför den och hans huvudrörelser avslöjade ögnadet igenom alla hyllorna. Sedan vände han sig snabbt mot henne igen och slog ut med händerna. ”Mögelosten! Jag satte den bredvid smöret igår! Var faan har du gömt den?”
Hennes pekfingernagel, som åter klickade på mobilskärmens tangenter, stannade till igen och det lilla diamantsmycket på dess spets gnistrade till i lampskenet. Hennes avmätta ansiktsuttryck fick en sammanbiten underton. Nu började han igen. Hon stod inte ut längre med alla hans idiotiska påhitt. ”Vad skriker du för? Jag har sagt dig flera gånger att dämpa din ton mot mig!” väste hon. Ögonens gråblå nyans mörknade till brungrått. På det konstgjort utslätade ansiktet veckade sig tunna rynkor i pannan, där en blonderad hårslinga trillat ner.
Han suckade tungt. Hon respekterade honom inte. Hon gjorde precis som hon ville. I hans hus! Han hade hjälpt henne från den utsatta situation hon befann sig i och detta var tacken! ”Var i helvete har du lagt mögelosten? Den var ju här igår? Du har väl inte slängt den?” röt han och slog näven i bordet framför henne.
Hon ryggade först till, men reste sig med en gång. Mobilen landade med en lätt duns på bordet. ”Vad tar du dig till? Är du inte klok?”
”Det är väl för faan du som inte är klok! Har du slängt min ost?”
”Menar du den kladdiga lilla mögelbiten? Det var bara en äcklig liten skalk kvar. Behöver du göra så stor sak av detta? Det stinker i kylen av den fortfarande!” Hans äckliga matvanor höll på att gå henne på nerverna. Grönmögelost. Råbiffar och råa ägg. Och oxfilé som var helt rå och blodig i mitten. Magen vände sig på henne vid bara tanken. Hon längtade efter sin mat, den hon var van vid från barnsben. Den mörkröda borstsj-soppans lena doft dök plötsligt upp i hennes näsa och hon såg sin mor i vid, veckad blommönstrad kjol svänga om i det trånga köket. Brödet var fortfarande ljummet, skuret i tjocka skivor på en sliten skärbräda och doften av nybakat mättade luften. Han drämde återigen till kylskåpsdörren så hennes minnen skingrades.
Kylskåpsdörren gick igen med en smäll så hela skåpet darrade. Han blängde med mörk blick på henne och rev sig ilsket i det ansade, grånande skägget. Sedan vände han på klacken och gick med långa kliv ut ur köket. Det gick inte att resonera med henne. Hon var ju helt vild. Som en markatta. Varför hade han fallit för henne över huvud taget? Men då var hon ju tio år yngre. Och han också. Och hon var vacker som en ängel. Kvinnlig, välskapt med den änglalika blonda pagen. Som Marilyn Monroe. Han gillade den typen av kvinnor. Kvinnligt förföriska med oskyldig blick. Senare förstod han att hon inte var så oskyldig som hon låtsades vara.
Han dök ner på sängen i sitt rum, på det slarvigt påsatta mörkblå sängöverkastet, och lade sig raklång på ryggen. Han hade eget rum, som även var hans kontor hemma. För hon ville inte sova i hans rum. Det var ju också bisarrt, för de var ju gifta sedan tio år tillbaka. Att han över huvud taget hade gått med på detta! Han kliade sig irriterat på den nästan kala hjässan där hårstubbet spretade runt nacken.
Han snarkade, det var den ursäkten hon hade kommit med. Och hon kunde inte sova då. Men hon gillade honom inte egentligen. Det hade han förstått redan från början. Hennes avmätthet mot honom hade djupnat med tiden. Hela det här äktenskapet hade varit ett spel för galleriorna. Från hennes sida. Inte från hans. Han hade till och med velat skaffa barn med henne, velat börja om från början med att bilda en ny familj. Det hade varit möjligt för henne då. Men inte nu längre. Men hon ville inte. Hon hade två barn i tjugoårsåldern och det räckte för henne, hävdade hon bestämt.
Så nu satt de här i vars ett rum i varsin ända av huset. De möttes i köket och i vardagsrummet. Pratade lite alldagliga saker ibland. Om sina jobb, om vädret och ibland om båtturer de skulle göra. Det var väl det enda de hade gemensamt. Men han fick passa sig för vad han sa för hon hade humör som en tiger. Och allt skulle vara som hon ville. Han hade renoverat om hela huset. För hennes skull. Inte för sin egen, han trivdes bra som det var. Men hon skulle ha nytt, nytt hela tiden. Nya möbler, ny inredning, ny bil, nya kläder, ny resa. Och till och med nytt ansikte. Det hade hon gjort alldeles nyligen och det var inga småpengar det. Som tur hade hon använt sina egna besparingar för det ändamålet. För där gick gränsen. Och det förstod hon säkert.
Det var det enda han gjorde nuförtiden. Betalde för alla hennes lyxinköp. Och det här var tacken!
Han hörde hennes ljud från köket. Nu reste hon sig från bordet, där hon suttit länge. Hennes steg avlägsnade sig rytmiskt, hon gick mot sitt rum.
En doft av tung parfym med blommig underton svävade mot henne när hon öppnade dörren. Hon gillade den doften, den var hennes. Det var hon på något sätt. Hon kunde identifiera sig själv med den doften. Stark, stabil, målmedveten. Och förförisk. Det sista hade hon lyckats med väl under hela sitt liv. Så även med honom, Hasse. Han hade fallit pladask. Då hade hon känt sig nöjd i sin trängda situation. Men det var mer än tio år sedan. Med en suck slängde hon sig på det mörkrosa sängöverkastet.
Då hade hon varit nöjd. Men var hon det nu? På ett visst sätt var hon det. Han var ju snäll och medgiven. Hon fick allt hon ville ha. Men ibland kändes han så enfaldig. Så ytlig och så inrutad. Fyrkantig i sin egen box.
Den vältränade, långa mannen med sin halvlockiga, ljusa hår svävade förbi från minnenas dolda vrå. Han skulle aldrig försvinna därifrån, det visste hon. Det var honom hon tänkte på när hon drömde sig bort. Det var för honom hon hade lämnat allt. Man, hus och barn. Och kommit till detta karga, kalla land. Men han hade inte hållit vad han hade lovat. Efter ett halvår hade hon blivit utslängd från hans hus. Och hon hade ingenstans att ta vägen. Det var då Hasse hade dykt upp. Som räddaren i nöden. Och här satt de nu.
Hon suckade tungt. Var hade hennes drömmar tagit vägen? Om kärlek, glädje och lycka. Han hade slitit dem i stycken med sitt insmickrande tal, livsbejakande attityd och breda leende. Och ändå kunde hon inte glömma honom. Kärleken till honom satt djupt inbäddad i hennes hjärta trots hans enorma svek. Och hon visste att det var han hon alltid skulle längta efter och drömma om.
Hon suckade tungt och svalde. Ofta längtade hon efter något annat. Något nytt. Något spännande och livsbejakande. Ett nytt äventyr. Något som fick hennes känslor att svalla igen. Inte som det här inpyrda grottlivet som hennes och Hasses förhållande hade förvandlats till.
Men hon var inte ung längre. Det måste hon sorgset inse. Och det insåg hon också varje gång hon gick förbi spegeln. Fast hon hade gjort korrigeringen i ansiktet så blev den inte som hon hade önskat sig. Drömmarna hade falerat när bandaget väl kommit av. Hon såg slätare ut, men ändå inte ung. En liten tår banade vägen nerför yttre ögonvrån och försvann mellan de nyblonderade hårstråna.
Men en irriterad handrörelse torkade hon bort tåren och satte sig upp. Inte skulle hon ligga här på sängen och gråta! Sådant tjänade ingenting till, det visste hon.
En snabb blick på guldarmbandsuret från Gucci avslöjade att det snart var kväll. Plötsligt mindes hon sommarnatten i Paris med Sacrés Coers massiva monument i bakgrunden och dragspelsmusiken som svävade i luften. Det var dit de hade åkt på bröllopsresa, hon och Hasse, och det var där han hade överlämnat henne den luxuöst inslagna presenten. Guldarmbandsuret. Den var den första i raden av dyrbara presenter hon fick av honom. Men på sista tiden hade även de sinat.
Men det skulle hon råda bot på. Som nästa födelsedagspresent ville hon ha en långresa till Maldiverna, det hade hon redan bestämt sig för. Och ett set av äkta rosaskimrande pärlor med halsband i flera lager, samt matchande armband, örhängen och ring till.
Nu hörde hon honom tassa i vardagsrummet bredvid, sedan överröstade nyhetsuppläsarens sakliga röst de tassande ljuden. Var klockan redan så mycket?
Hon gick ut i köket och slog upp ett stort glas rödvin från bag-in boxen. Satte sig sedan med sin mobil i den andra soffan, tittade med avmätt min framför sig och den blodröda lösnageln började återigen klicka på skärmen.